"Moffa kommer!" ?

Vi har inte pratat om skruttens morfar sen alla helgona då jag och skrutt var på kyrkogården och la ris och krans och tände ljus för skruttens morfar. Innan förberedda jag honom på att morfar är i himlen och allt det där så vi ska besöka graven och göra fint för morfar, när vi skulle åka så sa skrutt att han skulle krama morfar och jag försökte förklara för honom varför det inte går att krama morfar...han förstod väl inte så mycket och verkade inte ha några större funderingar på kyrkogården heller... I morse från ingenstans säger han att "moffa kommer" upprepade detta två tre gånger!? vart kommer det i från när vi inte har pratat om morfar på länge? I bland undrar jag om de finns kvar hos oss? är barn mer öppensinnade och ser saker vi inte gör? Som i skräckfilmer? Skrutten är även väldigt mörkrädd och är ofta rädd för saker, speciellt i mörka rum, ser och vet barn mer än vad vi gör!?