Wilda

Nyårsafton firade vi hos min syster, lugnt och fint, kollade på fyrverkerierna från deras sovrum och skålade in tolvslaget, mest för att inte någon bebis hade kommit i December. Vi var hemma redan vid ett snåret och kom i säng och la oss och jag somnade nog vid två tiden, vid tre tiden vaknade jag av en kraftig förvärk och så fortsatte förvärkarna komma tätare, ungefär 20 min mellan varje värk var det vid sex tiden då jag även såg att det var blod på pappret och då ska man ringa förlossningen, så jag väckte M och ringde förlossningen som ville att jag skulle komma på vattenavgångskontroll kl 09.30 om inte värkarna blev tätare förstås så jag behövde åka in tidigare. efter ett tag ringde jag även min mamma som skulle komma och passa W och min syster för att hon skulle köra oss upp. Runt halv nio tiden avtog värkarna, bara försvann! Min syster hämtade oss och jag kände mig jätte dum som åkte upp till förlossningen utan värkar, men var ju endå tvungen att kolla så inte vattnet hade gått eftersom jag var osäker på det, om vattnet hade gått skulle det bli i gångsättning, vilket inte var fallet. Satt med monitor nån halvtimme som visade att bebis mådde bra och att det inte fanns några värkar. Och de tryckte på magen och ruckade på huvudet för att se så att det inte sipprade ut något fostervatten, de gjorde ett ultraljud där de mätte fostervattenmängden, det var lite fostervatten men inte för lite, vi fick åka hem igen, vilket kändes ganska väntat.
Mamma tog med sig skrutten hem så att vi fick sova. När jag väl slappnat av och somnade fick jag nog inte sova mer än nån timme innan värkarna började igen vid tre fyra tiden nån gång, de kom till en början med nån timmes mellanrum. Jag och Micke grejjade lite här hemma och bestämde oss för att ta pizza på hemkörning. Den pizzan fick jag inte äta mycket av, så fort pizzan stog på bordet och jag tagit de första tuggorna började värkarna komma med kortare och kortare mellanrum och det gjorde enna ont hela tiden, speciellt när jag satt ner så jag vankade runt i lägenheten i stället. Mamma kom hem med skrutten.
Så småningom började jag känna att bebis verkligen trängde sig neråt och rörde sig på ett sätt som jag inte känt tidigare, mycket obehagligt och ont gjorde det, tillslut låg jag bara på soffan och kände att nu måste jag åka in, så jag ringde till min syster som agerade chaufför än en gång, lr meningen var att hennes man skulle köra oss men hon ville gärna, så de hade haft en diskussion om vem som var klar snabbast för att köra oss eftersom båda ville =).
Då var vi uppe på NÄL, stog och kämpade mig igenom några värkar mot bildörren innan syster kunde åka, vi gick in genom dörrarna när personal som slutat gick ut så klockan var väl runt tio på kvällen, mycket längre än så kom vi inte för låsta dörrar så Micke fick springa ut igen och trycka på ringsignalknappen till förlossningen, jag stog och kämpade med värkarna mot ett räcke och kände irritationen växa, allt tar ju sån tid när andra ska göra saker....och alla gör fel utom jag..... =)
Uppe på förlossningen satt två människor vid en dator, de andra hade rapport så ingen kom och mötte oss direkt, jag som redan var irriterad kläckte ur mig "jobbar det ingen här eller!?" mest riktat till Micke, men en av personerna vid datorn ropade på personal som satt och hade rapport, så någon kom och tog emot oss, ledde oss till ett rum där jag blev kopplad till en monitor. Innan hon gick sa hon: "det är bara att trycka på den här knappen om det är något", satt väl där någon halvtimme innan det började göra för jävla ont så jag sa till Micke nu får du trycka på den där knappen för det gör för jävla ont nu...tryckte nog tre gånger och ingen kom, du får gå ut och hämta nån sa jag, Micke skulle prova att trycka på knappen på väggen i stället, och självklart upptäckte vi att sladden till knappen som vi suttit och tryckt på inte var i, vi kunde inte göra annat än att skratta, vilket ställe, när jag födde skrutten var det personal brist så Micke fick agera personal, hur skulle det bli denna gången? Tryckte iaf på knappen på väggen och personal kom, jag frågade när jag kunde få nåt, för som sagt det gör för jävla ont nu, som svar fick jag, ja lustgas kan du ju få redan nu, kunde du fått redan när du kom in ungefär mena hon på. Då var jag iaf öppen 4 cm.
Vi blev förflyttade till ett förlossningsrum där jag fick den efterlängtade lustgasen, fina trosor och nattskjorta, nu kändes allt helt okej för tillfället. Gick där och vankade ett tag över en gå stol, men tyckte det va bättre att hänga på sängen och Micke.
Jag ville ha ryggmärgsbedövning så de satte nål i handen och gjorde i ordning så att de kunde sätta det på mig. När det började göra ännu ondare frågade jag om jag kunde få den där jävla ryggmärgsbedövningen nån gång? Som svar fick jag att de kunde sätta den nu om jag ville men jag öppnade mig så fort nu så detta tar inte lång tid, nä nä tyckte jag, säger du att jag inte behöver den så skiter jag i den då...
Krystvärkarna började och vad jag fatta för så gick inte vattnet försen i samband med någon krystvärk. Och det kändes när det kom. Jag hade krystvärkar i bara tio minuter innan dockan kom ut, och tänk att jag klarade det på bara lustgas! Min första fråga var självklart vad är det? vad är det? En pojke svarar Micke, barnmorskan rättade honom ganska snabbt att det är en flicka, jag vet inte om han trodde att det var en pojke lr om han försökte luras!? Först sa han att det såg ut som två bollar. De är ju svullna lite överallt när de kommer ut...
Så glad jag var, jag var ju så inställd på att det skulle vara en pojke, inte för att det spelar någon roll, men det klart att det är det ultimata att ha en av varje!?
Eftersom Micke var emot mitt förslag på flicknamn, Wilda, så hade jag en plan, om det blev en flicka skulle jag på förlossningen när jag vet sen innan att han är lite blödig ta det då, böna och be om att hon skulle få heta Wilda, och det gjorde jag, ja ja sa han bara, hon får heta Wilda, sen har det inte varit några diskussioner om namn!

Wilda är född den 2 januari 2011 kl.00.55, vägde 3345 gram och var 48 cm lång.

Fram på natten fick vi komma in på BB, och det kändes som att Micke blev mer lr mindre utslängd eftersom det var mitt i natten. jag och Wilda fick ligga i ett rum med fyra sängar, bebisarna avlöste varandra med skrik, matdax och blöjbyten så mycket sömn blev det inte första natten, och likadant fortsatte det andra natten.

På morgonkvisten kräktes Wilda väldigt mycket och gult, jag gick självklart ut ur rummet för att inte störa de andra, (till skillnad från vissa rumskamrater), gick till barnsalen och gjorde en morgon skötning med en personal, Wilda började kräkas mer och personalen frågade mig om jag oxå tyckt att hon är lite spänd över magen? Nä det har jag inte tänkt på svarade jag. Hon hämtade en barnmorska som i sin tur ringde barnläkaren som enna kom direkt och rätt vad det var blev vi inskrivna på 34:an för övervakning. De misstänkte att det var stopp någonstans i tarmen så att maten inte passerade, hon hade "meckat" alltså fått ut det där svarta bajset som redan finns i tarmen i magen men än så länge kom det inget "matbajs". Det var samma barnläkare som vi haft med skrutten angående hans astma, som jag tyckt var så himla bra, så det var verkligen en trygghet.

Wilda fick iaf ligga i kuvös för att hålla värmen eftersom de ville ha henne utan kläder så de kunde se magen klart och tydligt, de satte även en "slang" i huvudet på henne och tog diverse olika infektionsprover, slangen fick sitta kvar i fall hon skulle behöva någon antibiotika. Det visade sig inte vara någon infektion i alla fall.

Där satt jag på 34:an och tiden rullade på, tillslut kunde jag gå i väg och ringa till Micke för att berätta vad som hänt och vart vi var. Micke kom upp senare. Det kändes skönt när han väl kom.

Natten kom och jag gick till BB för att försöka sova lite så skulle de ringa och väcka mig när det var dax för mat var tredje timma. Den natten hade två av rumskamraterna åkt hem så sova fick jag göra de timmarna som gick, men det var så svårt att slappna av när jag inte hade lilla dockan hos mig, mycket tårar inlåst på toaletten blev det den dagen. Hon började iaf bajsa kvällen/natten och på förmiddan såg man att det var mer som matbajs och hon hade inte kräkts något mer och magen var inte längre uppsvälld, så när barnläkaren kom fick jag frågan om jag ville att hon skulle skrivas ut för hemgång lr om de skulle skriva ut henne till BB? jag var så inställd på att inte få komma hem på några dagar så jag blev osäker men beslutade mig för att jag ville hem till skrutten, som jag längtade efter honom....har ju aldrig varit i från honom mer än ett par timmar förut! Så efter PKU test, hörseltest, och ultraljud på höfterna blev hon utskriven och följde med mig till BB, nu var det bara jag som skulle bli utskriven. Mamma och skrutt kom för att hämta oss, Micke var redan hos oss så han gick ner till bilen för att hämta skrutt, han visste inte riktigt hur han skulle reagera men jag fick en kram iaf, och roligast av allt var att köra "baljan" som lillasyster låg i....=)

Dockan var torr i skinnet som berodde på att det varit lite fostervatten där inne, då undrar man ju, var det verkligen inte vattnet som började sippra ut nån dag efter att slemproppen gått redan på tisdagen!? De gör ju missar lite då och då så varför kunde de inte missat detta? Även infektioner och sånt kan ju bero på att vattnet har gått och att det tar för lång tid innan bebis kommit ut, och de misstänkte ju faktiskt infektion på dockan....

Jag tror att jag fått med det mesta i "berättelsen"......