Just när det faktiskt började kännas som att tiden stod stilla, började känna mig rastlös för några sekunder (vilket det inte gjort på väääldigt länge, har vart fullt upp precis hela tiden det senaste), hörs ett hysteri skrik från lilla dockan som kravlar runt på golvet, hon har en tesked i handen, tur, ögonen var hela, hon hade fått upp den i gommen så det blivit ett "jack" och lite blod, ringde 11 77 för säkerhets skull, jag skulle genast åka till stavre vårdcentral så skulle de hjälpa mig, ett par minuter senare satt jag med sovande bebis med tungspatel och lampa i munnen på henne, ingen fara med henne säger barnens läkare, det läker på några dagar, pust, tur!! Men shit vilket dåligt samvete jag har! Det nästan ständiga dåliga "mamma samvete" finns där! Alla "missar" man gör, som man inte borde...
Vi skulle premiär cykla och lämna skrutten i morse, hela familjen, lilla dockan bara skrek och skrek bak på cykeln så M fick ta henne och gunga på gården medans jag och skrutt cyklade i väg.
När det var dags för hämtning gjorde vi ett nytt försök som gick betydligt bättre, lite skrik till en början bara.
Syskonkärlek! Dockan är väldigt glad i sin storebror och vill helst vara PÅ honom så fort tillfälle ges.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar