Haklappen är mest intressant, endå fick jag i henne två "iskuber" med majspure till lunch och när pappa M gav henne gröt på kvällen slank en hel smakportion ner, skönt att hon äter. Hoppas nu bara på att hon inte är allergisk mot födoämnen, vilket kan vara en följd av de atopiska eksemen, även pollen och djurallergier är vanligt hos barn med atopiska eksem. BVC sa till oss att vi inte bör skaffa pälsdjur, men sa ja vi har ju två katter!? Just det, men ni kanske inte behöver skaffa mer då! Svarade hon med ett leende. Vi skulle även undvika tobaksrök (det ska man väl iofs inte utsätta någon för, framförallt barnen) skulle heller inte använda sköljmedel, det är jobbigt tycker ja, blir ju så hårt å vill ju att det ska lukta gott. Barnen har ju tyvärr anlag för diverse olika allergier. I dag är det nästan ovanligt att barnen inte vara allergisk mot nåt, skrämmande tanke!
Hennes eksem är i stort sett borta redan!
Har varit på utvecklingssamtal på dagis för skrutt. Det var bara positivt. Han ska byta avdelning till hösten. Tänk att våran kille redan är så stor!
Tex så har några barn på gården fått en studsmatta som skrutten gärna får låna att hoppa på och vi vill gärna hjälpa honom ner, innan M hann dit en gång hoppade han ner själv och sa "titta pappa, jima kan" med händerna i luften som att det inte alls var en big deal och att vi är hur töntiga som helst som gärna vill hjälpa honom med sånt som vi tror kan gå illa annars....
Vi snöade även in på samtal om när lilla dockan ska börja dagis. Jag får en stor klump i magen bara av tanken och har gråten i halsen, det är det absolut jobbigaste jag gjort med skrutt, lämna honom till vargarna kändes det som, förstöra all trygghet och tillit man byggt upp under deras första tid på bara några dagar, hoppas dockan kommer in på mätbandet direkt så hon slipper gå någon annanstans först som skrutt fick göra och om hon kommer till mätbandet direkt så är hon mer lr mindre inskolad eftersom vi lämnar och hämtar skrutt och som hon sa på samtalet så är vi välkomna att vara med inne på millimetern när vi vill trots att skrutten går på centimetern, så förhoppningsvis känner sig lilla dockan trygg och bekant med lokaler och personal när det är hennes tur, det är separations biten vi ska klara av bara, usch, jobbigt! Men är ju förhoppningsvis nästan ett år kvar till dess!!
Det är iaf tur att vi har så Goa ungar så man orkar med vardagen mellan sömnbrist, blöjbyten, treårstrots och allt vad småbarnsåldern hör till.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar